Ett hav av berättelser handlar om döva finländares hörande barn, coda (från engelskans Children of Deaf Adults) och hur de skapade sig en identitet under 1900-talets senare hälft. Yrkestolkar fanns inte och barnen var tvungna…
Ett hav av berättelser handlar om döva finländares hörande barn, coda (från engelskans Children of Deaf Adults) och hur de skapade sig en identitet under 1900-talets senare hälft.
Yrkestolkar fanns inte och barnen var tvungna att fungera som föräldrarnas öron och röst. De tolkade saker som de inte själva ännu förstod. Hörseln blev en belastning för genom den filtrerades också förklenande uttalanden om föräldrarna och att man förbryllade sig över att de var annorlunda. Å andra sidan accepterade inte heller teckenspråkiga döva alltid dem i sin grupp.
Hur ska ett hörande barn till döva föräldrar bygga upp sin identitet, som budbärare mellan två kulturer som står främmande inför varandra?